14 oktober 2010

Personlig utveckling,...



Har funderat länge på att visa mina bilder, 

"Tre x Tio" här på Bloggen...
Lite längre fram i tiden,...
Alla bilderna ligger nu nerpackade i 
flyttkartonger på cd skiva...


Det är en diktsamling som jag skrivit 
om mina erfarenheter och upplevelser 
under mina år som jag genomlevde 
 både fysisk och psykisk misshandel.
Som också resulterade i att jag fick
ätstörningar, som jag kommit ur, 
men aldrig blir riktigt fri från.
Till texterna tog jag sedan självporträtt, 
för att få fram, illustrera känslorna 
kring det jag gick igenom.


Än idag kan jag inte se på filmer
som visar kvinnovåld, då de påminner
mig om det jag själv blev utsatt för.
Jobbar ständigt med mig själv,.
att jag duger, och får vara precis
som jag är,....värd att respekteras.


Om mina bilder och texter kan 
belysa,hjälpa eller på annat 
sätt påverka någon annan så har
jag inte levt i det hemska förgäves.


Jag vill dela med mig och kanske 
förhoppningsvis vara till hjälp för någon.

De åren av misshandel gav mig sår för livet 
men det skapade mig också till den person 
jag är idag,...


Och INGEN förtjänar att bli slagen,...någonsin,..
Det är ALDRIG ditt fel,...


Vilken rätt har en annan människa 
att skända en annan...??
INGEN ALLS...!



// Tess

6 kommentarer:

  1. Så vackert,,,

    /Mona

    SvaraRadera
  2. Så vackert.....
    /Mona

    SvaraRadera
  3. Det var en gripande text! Du är en stark individ med stark personlighet! TAck för att vi fick träffas! / Marianne

    SvaraRadera
  4. Stort Tack Mona och Marianne.....
    era rader berör mig...

    Kram Tess

    SvaraRadera
  5. Starkt! Både ord och bild!

    Jag har inte varit utsatt för våld på det sättet du varit, men jag har varit utsatt för det under min skoltid under 9 år. Och det var inte så lätt hemma heller. Man formas av sina erfarenheter. Jag vill inte vara utan det jag gått igenom, det har gjort mig starkare. Så ser jag det idag. Men förr kände jag inte så.

    Känner igen mig mycket i det du skriver, går inte in på det här nu.

    Kramar!

    //Malin Hellesø

    SvaraRadera
  6. Tack Malin.....

    Och jag antar att vi alla har något som format oss,.... olika mycket som gör oss til dem vi är,...då man led ville kunde man inte förstå varför men nu så ser jag på det som du gör...det har gjort mig stark......


    Kram Tess

    SvaraRadera