Bara skog,...

eller en sagoplats... ? 

Först såg jag bara skogen.

Men sedan visade sig skogens

små väsen, ansikten och ögon.... 

 Eller,....

Kanske inte....? 

// Tess

Då inga ord,..

kan beskriva,...

vad man känner.

Det bara känns....

får man bara vila i känslan

och låta den rinna över,...

Att man känner  något,..

betyder ju att man lever.

// Tess

Så många,....

märkbart synliga, 

men ändå

osynliga tårar....

// Tess

Liten,....

kan bli stor....

Första naturbilderna tagna med 

den nya lilla kameran Samsung NX210.

Känner att jag kommer att trivas 

bra med min lilla Sam.... =)

//Tess

Blickar Framåt,...

bortom,....

Där ljuset finns...

Önskar mig omslutas av,...

Skingra,...

de tomma mellanrummen,...

där jag upplever tiden stå still,...

// Tess

Det sägs,...

att det gör ont då knoppar brister,...

Men ingenting om smärtan 

då man tvingas  släppa taget,...

// Tess

Förflytta sitt varande,...

Tillåta sig göra avslut,...

Lämna min plats 

som inte längre gav växtkraft.

Blommningstiden är förbi...

Förflyttar mig själv, 

då själen redan är på väg,...

och sakta låta mig anta en annan form.

Eller kanske anta sitt eget varande..

formen av sitt egna "Jag",...

Förlita mig helt på att livet 

visar mig vidare framåt,...

Med vetskapen,...

i ljus föds ju nytt liv,....

// Tess