Anemone,....

Igår fick jag avbilda årets första vitsippa,

efter kaffe i en ekdunge och regnskurar med hagelinslag.

Men våren och mitt sällskap trollband mig.
Solen bröt igenom,
fåglarna sjöng de vackraste av toner.
Och det luktade vårblöt jord där

jag låg och fann äntligen, genom min sökare i ljuset,...

en ensam vitsippa,.... på väg att slå ut.

Magiskt hur tid och rum försvinner då jag
får se naturens storhet på nära håll.

Tack för allt som livet ger mig idag , imorgon och nästa dag!
Om man ser ljuset i det lilla,
kan det skingra mörkret som lätt tar över stundtals.

Och vem vet vad denna dagen ger...

Önskar er en fin Söndag.

// Tess