En timmes ljusterapi,...

Tog en promenad runt  Mariehemsängarna med Diezel  

då det var så galet vackert med alla vita träd.

Dessvärre inte så mycket som hände på himlen.

 En dam i röd mössa matade änderna vid bron.

Helt ovetande till att hon fick vara modell.

Då det fortfarande finns en öppning i dammen  

finns det änder som stannat kvar.

Vilket väckte Diezels intresse, 

fågelhund som han är.

Änderna uppskattade dock inte 

den svarta hundens närvaro och flydde.

Så vi gjorde som damen i röd mössa,...

Fortsatte vår promenad.

Inte helt säker,... 

kan det vara en strömstare?...
(upptäckte den först hemma under redigeringen) 

Ljuset började sakta att 

avta men en liten öppning  

i molnen färgade den tidigare

grå himlen lite röd.

Träden i vackraste vinterskruden.

Damen i röd mössa vek av åt sitt håll

precis som dagsljuset så jag och Diezel 

gick hemåt och så fort en timme passerar.

För varje dag som går, 

så får vi ju mera ljus och längre dagar.

Idag är det lika vackert som igår, 

om inte ännu bättre då solen skiner.

Blir nog en favorit i repris idag.
Då ljuset blir så där,... 

Vintermjukt.

// Tess